natura

Hur kommer det sig att vi blivit så rädda för att lukta något som inte är parfym?

Idag använder ungefär 90% av alla kvinnor i 25-årsåldern i Sverige någon form av deodorant eller liknande. Unga män är nästan lika flitiga. Tittar man i de äldre generationerna är det inte alls lika frekvent.

Deodoranter och antiperspiranter är egentligen två olika saker fast många produkter är en kombination av dem båda. Ibland kallas de felaktigt ändå bara för deodorant. Deodoranten tar bort lukt medan antiperspiranten minskar själva svettandet. Cirka en halv liter om dagen svettas man ut om man håller sig relativt lugn, medan om man arbetar hårt en sommardag kan svettas upp till fyra liter. Vätskan i sig luktar egentligen inte något, det är när bakterier börjar trivas i fukten och jobba med att bryta ner vissa ämnen som det börjar lukta svett.

En deodorant innehåller vanligen ca fyra fem olika slags ingredienser.

Doftämnen eller parfymer är där för att lägga sig över svettlukten, vilka i sin tur kan vara allergiframkallande. Man behöver också något som dödar bakterier. I allra sämsta fall kan det vara triclosan eller silver.

Alkohol tillsätts ofta för att binda lukt och för att ha något att blanda det hela i samt att det används som konserveringsmedel. Alkoholen är dock uttorkande, därför tillsätts siloxaner som är återfuktande.

En antiperspirant innehåller dessutom något ämne som förhindrar svetten från att komma upp ur svettkörtlarna, det är ofta olika aluminiumföreningar som täpper till porerna. Studier på möss visar att aluminiumföreningar kan tränga in genom huden. Det finns alltså en risk att de skulle kunna ansamlas inne i armhålan, men vad det eventuellt skulle kunna leda till vet man ännu inte. Som så ofta finns det studier som pekar i olika riktningar. De helt kända problemen med de starkare syntetiska aluminiumföreningarna är att de täpper till så effektivt att svettkörtlarna kan inflammeras och ge eksem och klåda. Sämst lär aluminiumklorid samt blandningar med något som heter zirkonium vara.

Aluminiumsulfat är däremot ganska snällt och egentligen en industriell variant av det naturliga ämnet alun. Alun används också i de här sammanhangen eftersom det fungerar sammandragande men utan att tränga in i huden eller täppa till porerna.

Detta var ett utdrag från boken: ”Badskumt” av Katarina Johansson, förövrigt en väldigt intressant och kritisk bok gällande dagens skönhetsindustri.

Mina tankar kring deodoranter och håriga armhålor

Långt hår under armarna kan göra att svettlukten blir starkare då bakterierna har något att fästa på och frodas i. Samtidigt som håret faktiskt växer där av en anledning- för att skydda våra lymfkörtlar som befinner sig i armhålan och som har den fantastiska funktionen att filtrera lymfvätskan som passerar körtlarna och därmed rena och försvara kroppen mot bakterier och mikroorganismer.

Så om du vill avlägsna det mesta av de ”illa-luktande” bakterierna, eller svettlukten som de flesta kallar det, men ändå behålla lite hår som skydd för bakterier utifrån är ett tips att klippa håret istället för att raka bort det. Då slipper du även röda blemmor och ”rak-finnar”. Tänk på att huden under armarna är extra tunn, känslig, absorberande och därmed mer mottaglig för olika ämnen, och särskilt när du rakat dig och därefter tillsätter olika typer av kemiska preparat.

Så var noggrann med vad du smetar på din hy och fundera en extra gång på varför du rakar bort ditt hår. Är det för att ”känna dig fräsch” så är ju frågan om det verkligen är fräschare att vara kal som ett litet barn under armarna och därmed vara mer mottaglig för bakterier och mikroorganismer utifrån? Och hur mycket vet vi om bieffekterna av att smeta på uttorkande alkohol, irriterande aluminiumföreningar, allergiframkallande konserveringsmedel och parfymämnen samt eventuellt hormonellt störande ftalater och parabener i armåhlan?

Om det känns obekvämt att gå runt med lite hår under armarna, om du är rädd för att människor ska titta och tycka att du ser äcklig ut så kan du tänka att ”Det här är mitt naturliga jag och jag är stolt över hur jag ser ut!” Det kan ta lite tid innan man vant sig vid den naturliga looken men jag lovar, vanan går att bryta! Och tro mig, jag och många med mig har lyckats, så varför skulle inte du!? Men självklart, om du verkligen vill raka dig och trivs med det, så gör det, men gör det då för att du verkligen vill, inte för att dina vänner, samhället eller reklamen tycker att du ska göra det.

Jag använder en salt-deo från Dermanord som är ett svenskt ekologiskt och biologiskt märke. Den innehåller bara de naturliga ingredienserna: alun, salt och vatten. Det finns olika typer av salt-deos, bl.a. på hälsokostbutiker och att beställa på nätet. Dessa kan jag varmt rekommendera då de inte har någon illaluktande doft av syntetisk parfym utan med hjälp av saltet tar död på bakterierna och därmed känns ingen svettlukt. Win win! Plus att den är väldigt dryg och räcker länge.

Om du hellre skulle vilja ha lite doft på din deodorant men ändå hålla dig till naturliga ingredienser så finns det många att välja på. Dessa märken går också att köpa på nätet eller på hälsokost: Rosenserien, Urtekram, ME mfl. De brukar kosta lite mer än de som finns att köpa i vanliga livsmedelsbutiker, men vill man vara rädd om sin kropp så kanske det kan vara värt de pengarna?

                               

Rexona Women aloe vera - inte ett naturligt val

Det kanske låter naturligt och hälsosamt med en deo som innehåller aloe vera, men faktum är att den första ingrediensen i denna deodorant är: Aluminum zirconium tetrachlorohydrex GLY.

Som sagt, denna ingrediens förekommer ofta i deodoranter på grund av sin förmåga att täppa till hudens porer samt att den förhindrar svettproduktionen. Så om du vill vara säker på att produkten innehåller naturliga ingredienser, läs innehållsförteckningen innan du gör ditt köp!

                                                                           

Eller, kanske du ska prova att lukta du, vem vet, du kanske luktar riktigt gott?! :)

Kommentera gärna om du har några synpunkter, frågor eller funderingar!